Omhändertagande av barn enligt LVU

Alla barn har rätt till en trygg och säker uppväxt. Det är i första hand vårdnadshavarna som ansvarar förbarnets uppväxt.

Om barnet trots detta riskerar att fara riktigt illa finns en svensk lag som ger barnet möjlighet att få skydd även när vårdnadshavare inte vill det.  Lagen heter lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, och förkortas LVU.

Barn får bara omhändertas om situationen är allvarlig

Om socialtjänsten bedömer att ditt barn riskerar att fara illa ska de utreda vilken hjälp barnet och er familj behöver. Under utredningen får både föräldrar och barn vara delaktiga och ge sin version. Det vanliga är att socialtjänsten och familjer samarbetar och kommer överens om insatser. Men om du som vårdnadshavare tackar nej och situationen är tillräckligt allvarlig kan samhället behöva skydda barnet. Samma sak gäller om du säger ja till hjälp men barnet har fyllt 15 år och säger nej. Då kan socialtjänsten föreslå att barnet ska omhändertas, men beslutet måste fattas av en domstol.

Så fattas fattas beslut om att omhänderta ett barn

Utgångspunkten är alltid att de insatser som behövs ska ske frivilligt och i samarbete med familjen.  Det är bara när det inte är möjligt att komma överens som LVU är aktuellt. Om situationen är tillräckligt allvarlig kan socialtjänsten föreslå att barnet ska omhändertas.

Individ- och familjenämnden bestämmer om det är aktuellt att ansöka till domstol om att barnet ska omhändertas enligt LVU. Politikerna i nämnden diskuterar detta vid ett särskilt möte där du som vårdnadshavare får möjlighet att delta. Då kan du berätta hur du ser på situationen, med stöd av ditt offentliga biträde. Om socialnämnden bestämmer sig för att ansöka om omhändertagande skickas en ansökan till en domstol.

Domstolen läser socialtjänstens utredning och det underlag som du och ditt offentliga biträde har lämnat in. Sedan håller domstolen en muntlig förhandling. Det betyder att socialtjänsten och vårdnadshavare möts i domstolen och var och en får berätta hur de ser på barnets situation. Du får stöd av ditt offentliga biträde i förhandlingen. Barnets offentliga biträde deltar också. Barnet kan delta beroende på ålder, om barnet vill och om det är lämpligt.

Det är domstolen som beslutar om barnet ska omhändertas enligt LVU eller inte. Du har rätt att överklaga domstolens beslut. Ditt offentliga biträde kan hjälpa dig med hur man överklagar.

I akuta situationer – omedelbart omhändertagande

Om situationen är så akut att det inte går att vänta på ett domstolsbeslut kan en representant för individ- och familjenämnden besluta att ett barn ska omhändertas omedelbart. Ett sådant beslut skickas till domstolen för godkännande. Domstolen avgör om det var rätt eller inte att omhänderta barnet omedelbart. Socialnämnden har fyra veckor på sig att ansöka hos domstolen om fortsatt vård enligt LVU. De fyra veckorna räknas från omhändertagandet.

Individ- och familjenämnden bestämmer var barnet ska vara placerat.

När domstolen har fattat beslut om LVU är det individ- och familjenämnden som bestämmer var barnet ska bo. Det börjar alltid med att barnet bor på annat ställe än i sitt eget hem, till exempel i ett familjehem eller på ett HVB. I Landskrona utreds alltid om det finns möjlighet att barnet placeras inom sitt befintliga nätverk. En nätverksplacering innebär att barnet exempelvis bor hos en släkting eller hos en vän till familjen som då fungerar som familjehem.

I vissa undantagsfall kan socialnämnden besluta att inte berätta för vårdnadshavare var barnet finns. Men den typen av beslut får bara tas om det är nödvändigt. Du som vårdnadshavare kan överklaga beslutet.

Socialtjänstens ansvar när barnet är placerat

Socialtjänsten har ansvar för att noga följa hur barnet har det. Barnet får en egen socialsekreterare som besöker barnet där det bor och pratar med barnet och med familjehemmet eller personalen på HVB.

Socialtjänsten kommer också att hålla kontakt och prata med dig. Du kan be socialtjänsten om hjälp eller stöd för att klara av den situation som har uppstått när barnet har omhändertagits. Det kan till exempel vara att få kontakt med någon att prata med, få stöd i rollen som förälder eller stöd för att ha kontakt med dem som tar hand om barnet.

I de flesta fall får vårdnadshavare och barn som är placerade ha kontakt. Det kan till exempel vara att träffas eller prata i telefon. Men hur mycket och vilken typ av kontakt det blir beror på vad som är bäst för barnet. Det beror också på anledningen till att barnet är omhändertaget. Om det är nödvändigt kan socialnämnden bestämma att barnet ska ha mindre kontakt med vårdnadshavare och föräldrar än vad de vill. Ett sånt beslut kan överklagas.

När kommer barnet hem igen?

Ett omhändertagande ska upphöra när det inte längre behövs. Men när ett visst barn faktiskt kan komma hem bedöms utifrån situationen. Minst var sjätte månad måste socialnämnden ta ställning till om barnet ska fortsätta vara omhändertaget.

Om den farliga eller skadliga situation som orsakade omhändertagandet har förbättrats är det viktigt för socialnämndens bedömning. Det är också viktigt om vårdnadshavare, eller barn (över 15 år) har ändrat inställning och går med på att barnet placeras. Om du anser att situationen för ditt barn har förändrats kan du begära hos socialtjänsten att omhändertagandet ska upphöra.